Så hade dagen kommit. KFÖ 2014. Kanske hade hemvärnsman och hemvärnskvinna likt ett barn dagen före julafton väntat på detta ögonblick. Så även jag, trots att viss osäkerhet rådde då jag visste att övningen inbegrep en omgruppering till Gumboda hed för ytterligare övning, förevisning och ceremonier på nationaldagen.
Nåväl. Dagen hade anlänt och uppdraget låg utstakat i framtiden, frun började först mitt på dagen så jag vaknade med resten av unghopen där lite efter sex på morgonen. Konstigt att barn inte kan ta sovmorgon när det är vardag. Dottern fick hjälp med blöjan och en banan att förnöjt tugga på framför nån tecknad serie på tv:n. Drog på mig uniformen, hängde AKn över axeln och sa adjö åt familjen. Kom på det lokala hotellet för att inmundiga frukost just efter 0715. Yoghurt, ägg, macka och kaffe. Funderade lite över vad som skulle ske idag över en efterföljande kaffekopp. Det var kompanistaben och plutonchefer och andra kamrater som skulle göra 6+ dygn denna vecka som skulle dyka upp idag. Kompetensprov AK samt viss planering låg på schemat.
Väl på kompaniförrådet för inmönstring var läget lugnt. Petade lite i dom sen tidigare förberedda pallarna med plutonens utrustning avsedd för Gumboda hed. Inget att anmärka där. Efter att mina kamrater anlänt och vi kort gått igenom dagen bar det iväg ut på skjutbanan. Solen stod redan högt och det märktes att det skulle bli… en lite varmare dag idag. Väl där ute möttes vi av den forne stf kompanichefen, tillika dagens skjutledare. En principfast, noggrann och trevlig kamrat. Sista skarpa skottet jag avlossade med tjänstevapnet var på förra årets KFÖ inuti ett sjukt varmt halvartält. Sista skottet mycket på grund av en avsaknad av lokala skjutledare och en obesiktad bana. Tankarna svävade förbi…. Fanns ”det” fortfarande där? Går hon rätt? Visst var det hundra meter jag skjutit in på?
Det visade sig att oron var ogrundad. Visst hade jag skjutit in på hundra, och hon gick som hon skulle… och det?… jo det fanns kvar.. kanske på grund av tämligen mycket jakt och civilt skytte. Visslan ljöd och jag slängde mig ner och sköt tre skott. Det blev väl inte någon rekord gruppering men mottagaren hade helt klart blivit bekämpad vilket jag brukar ha som ledstjärna. Efter en knästående serie och en serie vändningar så var det klart och förmiddag hade ersatts av eftermiddag och en kort rek inför kommande delar av övningen genomfördes. Kadern återsamlades på kompaniförrådet för lite genomgång och jag började förbereda morgondagens radiotjänst på RA1183 och RA180. Gick tämligen smidigt då projektorn, datorn och PDF filer gör det lätt att strukturera och genomföra utbildning. Väl åter i bostaden så tog man en sväng och tittade till de sovande barnen och samtalade lite med frun som var på väg i säng.
Chefer och radio
Telefonen skrek ilsket när klockan nått 0545 och det var tisdagsmorgon. Upp och drog på mig uniformen, solen lyste om möjligt ännu mer än igår, och frugan var på väg att fara på jobbet. T minus 1 timme tills jag och barnen måste vara på rull. Rör mig runt i huset och kör upp ungarna och får dom påklädda. I väg i tid, gott. Har som reservplan att hinna tjäna in några minuter så kanske man hinner med frukosten på hotellet innan tjänsten börjar. 1 mil åt ena hållet för att lämna de två minsta, sedan två åt det andra för att ta sig in till samhället och lämna den tredje. Framgång! Kvart i åtta trampar mina kängor uppför hotelltrappan och det blir en pebba frukost där man formar munnen till en tratt och tjänar in någon minut. Kaffet får vara till sedan.
Väl på lokalen var det till att sätta igång med RA1183 utbildningen. Eftersom stationen är tämligen enkel och med hyfsat få fallgropar hade jag även förberett en RA180 utbildning i bakfickan. Lade upp de förberedda PDF filerna på projektorn, såg till så att dom tio radiosäckarna fördelades ut och hämtade dom sex RA180 stationerna med tillhörande utrustning. Under tiden hade gruppcheferna och viss stabspersonal mönstrat in så när väl RA1183 utbildningen påbörjades så kunde merparten av gruppcheferna vara med vilket skulle spara in tid i ett senare skede.
RA1183 är en tämligen simpel radiostation med en PTT knapp för sändning, en ljud/on/off ratt och en kanalratt. Övriga – mindre knappar – var från FM nollade och hade ingen funktion. Peltors PTT, som man ansluter till, erbjuder heller inga hinder i användarvänligheten då det bara går ansluta allt på ett sätt och det bara finns en knapp. Peltors nya comtac XP kåpor med käkbensmicken är en annan historia. Här finns så gott som alla fallgropar i systemet. Ett vanligt problem på trupp är att käkbensmicken inte ligger rätt då den ska ligga där det är som minst ”kött” mellan benet och micken, oftast nästan direkt på leden. Ett annat vanligt fel är att när soldaten slår på eller ska höja/sänka volymen så råkar denne ta sig in i menysystemet på kåporna (hi tec kåpor som pratar med dig och har en massa inställningsmöjligheter). Väl inne i menysystemet är micken frånkopplad, vilket gör att man tror att nått är fel, men lösningen är att navigera sig ut till ”standardläge” så blir allt bra. Känns även som en viss risk för skavsår föreligger då käkbensmickens kanter är skarpa och den måste ligga väl ann. Riggningen med RA1183 sammankopplat mot RA1031 förevisades tillsammans med dom olika alternativen till headset. Sedan fick eleverna ta med sig stationerna ut i solen och testa att sända till varandra.
RA180 utbildningen hann just påbörjas innan lunchen och efter ett kort avbrott för lunch så fortsatte den i samma goda takt. Duktiga elever och ett robust system gjorde att RA180 utbildningen var klar efter några timmar. SYS OP /T var sedan tidigare påtvingad truppen så dom flesta var redan klara med denna uppgift.
Efter middagen hade svettiga gruppchefer återvänt från skjutbanan och blev då utrustade med RA1183 sammankopplat med RA1031 samt i vissa fall RA1031 enkel. Nu var det dags för en stridsövning i plutonsram fast utan soldater. Uppgiften var att först skulle 2:a pluton SKYDDA FAP, där efter skulle 1:a pluton SKYDDA grupperingsplats för kompanistab.
Det hela löstes ut i ett genomförande inom plutons ram, utan soldater, där grupperna bara bestod av chef/ställföreträdande. 2:a pluton genomförde TA moment av FAP:en och övergick till att skydda den. Sedan bytte alla roller och genomförde sedan 1:a plutons tagande av och skyddande av stabsplats. När väl alla hade tagit sina initiala Stridsställningar fördes alla gruppchefer samman för att forma en enda skyttegrupp och fick sedan i uppgift att nöta tagande av stridsställning med efterföljande order och eldförberedelser. Samtidigt rullade Staben med utrustning in för att upprätta kompanistaben inför morgondagen. Plutonscheferna samverkade för att lägga grunden för morgondagens inryckning och övning. När väl stabstältet var upprest och inrett så pausades momentet och vi samlades på kompanilokalen för genomgång och riktlinjer för nästa dag. Som gubben ur lådan uppenbarade sig chefen för Västerbottensgruppen genom dörren till lektionssalen. FÄLTANMÄLAN! Efter följde en genomgång av hur verksamheten på Gumboda hed är tänkt att lösas ut. Fick även ett tjockt kuvert från signalskyddschefen med ett stort rött H på. Äntligen…kryptonycklar för kommande moment till RA180. Det blev återigen sent innan man beträdde hemmets lugn men hann med att sitta ned med frun och diskutera ett sommarinköp till barnen.
Soldater…
Onsdagsmorgonen blev till det hela en repris av dagen före, dagis och fritidsbesök. En snabb frukost på hotellet och sedan mot inmönstringsplatsen. Soldater började anlända och blev med tiden utrustade med radio och skickade till skjutbanan för kompetensprov AK. Dock åt GT vapen och baskraven upp mer folk och tid än beräknat och vi fick revidera planen en aning.
Plutonens ledningsbil grupperade ut och RA180 i skyddsmod(mot komp) driftsattes, tillsammans med RA422(mot packgruppen), RA421(mot komp), RA195 (mot komp/bat), RA1183(mot pluton), RA1031(mot plutonsstab) samt en DELTA antenn till RA195:an for upp. Ch VBG var kvar sedan kvällen innan och cirkulerade runt och fick sig en provsittning i ledningsplatsen. Gruppcheferna fick fortsätta nöta lite till på grupps order och åtgärder vid stridsställning samt en uppdatering i handhavandet av RA1031. Detta avlöstes sedan av en ny uppgift då ställföreträdande plutonschef gick igenom stridsteknik och annat nyttigt vid ledningsplatsen.
Efter lunch började soldater att bli tillgängliga och istället för att gruppera ut i stridsställningarna som nöts på gruppchefsnivå så skapades ett stationssystem där stridsgrupperingsformer, sammanstötsförfarande på grupps nivå torrt samt sammanstöt lös var momenten. Innan det hela sattes igång passade vi på att skicka in en övnings METHANE till kompanistaben för att aktivera sjukvårdaren som suttit stilla lite väl länge. Det uppskattades av sjukvårdaren men är ett moment som måste övas lite mer för linjevägen.
När väl eftermiddagen blivit afton så hade varje grupp fått göra ett varv i systemet. Rosten hade någorlunda borstats av och den efterföljande grilllaftonen gav en värdig avslutning till dagen.
Återtagande av heden…
Torsdagen grydde och det skulle inte bli några fler nätter i hemmet förän söndagskvällen. Kramarna till barnen blev därför lite längre än föregående dag då jag släppte av dom på dagis och fritids, men tror inte att den yngsta på två år reflekterade speciellt över just den detaljen. Väl framme på samlingsplatsen blev det ännu en pebba frukost och ordergivning inför marschen till Gumboda hed. Stabs och förläggningsmateriel var redan packat på lastbilen och soldaternas personliga utrustning packades raskt in i bussen, minibussar och personbilar.
Förpatrullen, där jag ingick, avgick innan huvudstyrkan och försökte så gott det gick att sova, vilket försvårades av att det inte bara är försvarsmakten som sparat pengar under årens lopp utan att även vägunderhållet har fått stryka på foten. Nästa gång ska jag ta med mig en extra packrem så huvudet kan spännas fast vid nackstödet.
Nåväl, efter mången timme och en kallskuren lunch i solskenet utan för nån ort som jag inte besökt tidigare så beträdde vi Gumboda hed. Huvudstyrkan låg fortfarande en god bit bakom oss och vi passade på att gå runt och kontrollera var allt fanns, skulle vara och annat i föreberedelse för ankomsten av resten av kompaniet. Det avdelades även två fanbärare från kompaniet, en hedersam uppgift som föll på min ställföreträdare samt en av mina gruppchefer. Något som kom att påverka arbetsbelastningen fram till fredag kl 1200 då dom var borta på i stort konstant utbildning. Kompaniet rullade in på det för övningen gemensamma förläggningsområdet och lastbilen körde tvärs över det avdelade förläggningsområdet och spottade ur sig pallar med utrustning.
Snabbt (vi glömde nästan middagen) restes ett stabstält, tre tjugotält och tre tolvtält. Jag mötte även upp två av kompaniets tre nytillkomna hundekipage, ett trevligt möte med kompetenta kamrater, var av en senare skulle hamna på framsidan av en regional lördagstidning. När förläggningen i det närmaste var klar passade vi på att komplettera upp soldaternas skyddsutrustning 90 B/S så långt som möjligt då indikeringsbricka, indikeringslappar och annat ofta saknas. Vi får bara hoppas att vi aldrig behöver använda denna materiel skarpt. Förberedelserna inför morgondagen fortsatte sedan fram till läggdags.
Blått och gult…
Morgon 6 juni 2014, Gumboda hed. Vaknade upp på nationaldagens morgon fast övertygad över att inte ha sovit en blund. Packad sand är hårt. Kamraterna i tältet intygade dock att jag faktiskt hade sovit, vilket kändes bra att veta. Dagens huvudbry dröjde inte länge innan det uppenbarade sig i huvudet. Hur får man till en förevisning för allmänheten inom givna riktlinjer samtidigt som truppen får öva på nått nyttigt och samtidigt inte drabbas av en massa dötid. Staben hade det dom gjorde med att planera för ceremonin samt med egna stabsövningar mot bataljonen. Plutonerna ägde problemet.
Lösningen blev som tidigare. Stationssystem, där vi lade in ett patrullmoment som inte ingick i dom övriga tilldelad uppgifterna. Mest för att soldaterna skulle få se på allt som presenterades runt om i terrängen och slippa dötid, men dom fick även en patrulluppgift – social patrull med spaning efter en väldigt speciell individ. Vidare kryddade vi uppgiften stridsgrupperingsformer med understödsvapen i form av GRG och KSP samt tagande av stridsställning och övergång av väg samt andra moment. Tredje stationen blev övning i CIM larm, något som både behövdes och var tämligen effektivt. Men innan detta skulle ske var det dags för ceremonin. Bataljonen skulle tillsammans marschera in på festplatsen på heden till musik från hemvärnsmusikkåren.
Klockan var strax före elva och marschen började. Under pompa och ståt marscherade bataljonen in och ställde upp på heden. Solen lös kraftigt och varmt från en blå himmel, det skulle bli varmt, men vackert. Det hela började med att en JAS rote från F21 gjorde en gunga över området, mäktigt med eget flyg i luften. Nationalsången sjöngs av hela bataljonen och talare avlöste varandra, Chefen för I19, jandshövningen med flera. Fanvakterna för dom olika enheterna stod blixt stilla i den stekande solen men vek ej trots att ansikten sakta ändrade till en rödare ton. Dessa soldater visade att vildmännen står fast, i alla väder. Efter närmare timmen avslutades ceremonin och bataljonen marscherade åter till förläggningsområdet. Utrustning togs på, tunga vapen hämtades och vi samlades i avdelat området för att lösa uppgiften. Hundförarna var med i stationssystemet men värmen tog ut sin rätt på hundarna som hade det kämpigt i den tryckande värmen. För att få ännu mer av övningen kastade plutonsledningarna in en station i hantering av avsnörande förband (CAT) för att fräscha upp den kunskapen då det börjar vara närmare tre år sedan TOS utbildningen på KFÖn i Lycksele. Under hela denna tid arbetade kompanistaben med sitt egna övningsmoment mot bataljonsstaben och sambandsgrupperna hade sin övning mot bataljonens sambandsfunktion.
Övningarna flöt på och barnfamiljer med små svenska flaggor och glass, pensionärer, och allehanda sommarklädda intresserade passerade förbi titt som tätt. Efter väl genomfört värv och förhoppningsvis någon intresserad framtida soldat avslutades övningarna vid 16-17 tiden. Vapnen lämnades åter och soldaterna återgick till förläggningen för att återhämta och ordna utrustningen inför nästa moment som kom att bli Korum på kvällskvisten. Efter att ha blivit stärkta av middagen då dagen varit lång och magarna var tomma samlades bataljonen återigen nere på festplatsen för Korum i bataljonspastorns försorg.
Det var ett värdigt arrangemang som pastorn höll i och i bakgrunden lekte några barn bland träden på heden. Deras finter klingade runt tallarna och dom små klänningarna fladdrade i vinden när de sprang runt och hade roligt. Det slog mig medan jag stod där i kvällssolen att det var för dessa barn, deras föräldrar och alla andra i detta land som vi finns till. Vi är här för att se till att dom även ska få leka fritt under ljuvliga sommardagar, i en fredlig framtid. Stärkt i själen av ovanstående tankar och efter att ha sjungit ”den blomstertid nu kommer…” avslutades Korumet och det var dags för chefen I19 att dela ut medaljer till några speciellt utvalda. Något förvånad (om än jag hade mina misstankar) så blev jag tillsammans med en kollega kommenderade fram och fick motta varsitt exemplar av hemvärnets silvermedalj då jag tydligen hade gjort mig väl förtjänt av den.. ”Ryggraden i kompaniet..” Det lät ju inte dåligt och jag står tacksam och lovar att fortsätta mitt värv (och mina mail). Kollegan hade byggt upp hemmaortens verksamhet med hemvärnsungdomen till en väl fungerande verksamhet, och jag må erkänna att jag ibland funderat hur han och hans familj orkat med då det blivit åtskilliga kvällar, helger och andra dagar, över tiden, avsatt till den verksamheten. Väl förtjänt och behövligt då vi behöver alla rekryter vi kan få. Det delades ut bronsmedaljer till en grupp soldater som i samband med en KFÖ gjort en berömvärd insats i samband med en trafikolycka och chefen för Västerbottengruppen erhöll en utmärkelse för 30 år i statens tjänst. Chefen västerbottensgruppen hade nog haft svårt att tro att han skulle stå här år 2014, om någon hade gått in till honom i skolan på Gumboda på den tid han gick där. Efter detta skingrades truppen och det blev tid för grillning, och det utlovades ordentliga würstar med kött i.
Jag passade på att gömma mig i ett hörn för att förbereda frukten av min personaltjänst detta år, ty medaljregnet var inte över. Efter att soldaterna fått sig lite korv från grillen så samlade jag min pluton och alla andra från mitt kompani som fanns i närheten under en lämplig björk på heden. Det delades ut åldersmärken för välförtjänt värv inom hemvärnet. Fyra soldater erhöll bronsmedalj för värv som sträcker sig långt utom vad tjänsten kräver. Jag fick även tillfälle att ge mig själv ett åldersmärke, men det kändes inte lika välförtjänt som dom som utgör min pluton. En fin avslutning på dagen och truppen återgick upp till förläggningsområdet där stabstältet och alla annan materiel som inte behövdes under natten packades på pall och lastades på lastbilen.
Återtåget…
Lördag 7 Juni 2014. Lagom till att man börjat lära sig att sova i tältet så var det dags att packa ihop. En snabb frukost på morgonen följt av ett effektivt arbete i att packa ihop samt föregående kvälls föreberedelser ledde till att vi snart var på väg mot hemorten. Kompanistaben vek mot Umeå för ännu ett övningsdygn innehållande förbandsvärdering. På bussen underhölls soldaterna med återstoden av ljudboken Midvintermörker av Lars Wilderäng som dom lyssnat på under marschen ner. Efter att ha slumrat till några gånger, vilket kraftigt försvårade skapandet av en utvärdering som dock tillslut lyckades, rullade vi in på hemorten. Färden gick direkt till hotellet för att äta lunch. Efter detta åkte förbandet till förrådet. Jag måste erkänna att jag aldrig varit med om en effektivare av och inpackning. Utrustningen kontrollerades igenom och hamnade på sin plats. Tält hissades upp i dom nya tältvinscharna och inga brister rapporterades in vad jag vet. Dagen avslutades med en uppställning där några allmänna punkter gicks igenom samt målbilden att i höst hålla en ordentlig gruppstridsövning i närområdet. Med detta avslutades årets KFÖ med lika fint väder och trevligt sällskap som den startat. Väl mött nästa övning Vildmän!
Lennart Fjellman
”De hafva aldrig wikit eller för sin egen dehl tappadt”